walkingbass

walkingbass

Sommaren som jag minns den III

ResaPosted by Bo Hellgren Sep 08, 2013 22:44:25
Jag har masat mig upp ur sängen, lämnar luftkonditioneringen och beger mig på promenad med stukad fot. Medelhavet på höger sida, framför mig strandpromenaden med palmer och längst bort berget med den botaniska trädgården. Det är en ganska varm morgon och jag linkar fram med lurarna intryckta och tycker att det är en ganska fin morgon. Även om det är precis i början av säsongen så är det en jämn ström av turister från hela Europa som söker sig mot den katalanska kusten. Inte minst är det ryska inslaget påtagligt, jämfört med hur det såg ut för åtta år sedan, när vi var i Blanes senast. De flesta ryssarna har anammat den västerländska stilen, och går egentligen inte att särskilja från skandinaver eller engelsmän, med sandaler, shorts och t-shirts med tvivelaktiga tryck Men den här morgonen är det annorlunda. Jag möter ett mindre sällskap av ryssar, och jag får känslan av att det är tre generationer som är ute och semestrar och de känner sig påtagligt vilse, på det där sättet som alla gör när man är på en ny plats, men det är också något annat. De är klädda i finkläder, gåbortbyxor och skjortor som ser så stärkta att jag kan känna hur de skaver i värmen. På fötterna har de skor som ser för varma ut och de är välkammade och prudentliga. Runtomkring vimlar det av turister som bara är klädda med sin egen bekvämlighet i åtanke. Spanjorerna själva är ju världsmästare på att se bekväma ut, i vilken hetta som helst. Vi andra anpassar oss så gott det går, och väldigt få verkar bry sig om hur de ser ut en morgon på strandpromenaden.

Jag promenerar vidare och inser att jag är illa berörd över det ryska sällskapets belägenhet, och att det bottnar i mina egna smärtsamma upplevelser av hur jag med begränsad framgång försöker hitta rätt klädsel till rätt tillfälle. Och inte minst i minnena av kontakten med de textila material som var mode när jag var barn och tonåring. Jag kan fortfarande få panikkänslor när jag tänker på stickiga, sträva byxor och skjortor som har passerat genom mina garderober. När jag tänker på en speciell polotröja som jag hade i högstadiet kan jag inte andas. Det är som att polokragen äter sig in i halsen. Den stryper mig sakta. Eller gabardinbyxorna som jag hade när jag var betydligt yngre. Det kliar över hela kroppen bara jag tänker på hur de rev i mitt känsliga skinn. Och jag finns fotograferad när jag är två, tre år gammal, jag har hängslen, fluga och kavaj och ett par byxor som har den textila strukturen hos ett rivjärn. Jag kan känna hur kavajen är alldeles för varm, hur den sticker och irriterar. Gåbortkläder. Det är fasansfullt.

Förmodligen är det därför jag hatar att ha smoking på mig, när jag spelar bas. Den där flugan som alltid hamnar på sned och trycker på adamsäpplet och byxorna som alltid är för varma inne, men kylskåpskalla utomhus.

Den absoluta känslan av onaturlighet.