walkingbass

walkingbass

Yassou

ResaPosted by Bo Hellgren Jul 08, 2010 23:49:30
Hemma från två veckor i Grekland; främst Syros och Sifnos men också en het dag i Aten. Och idag strejkar hela Grekland i protest mot kommande försämrade pensionsvillkor och jag misstänker att det inte direkt gynnar turisttillflödet de följande somrarna. Mitt intryck är också att det var ovanligt lite utländska turister på öarna i år. Kanske var några skrämda av strejkhoten, kanske några tyckte att det är olustigt att åka till ett land som så fört en ekonomisk politik som tycks likna ett pyramidspel, vad vet jag. Skall jag vara helt ärlig är jag inte säker på att vi hade bokat våra flygbiljetter till just Grekland om vi hade känt till den annalkande krisen och dess följder

Det är förstås omöjligt att vistas i Grekland utan att jämföra den grekiska röran med det svenska ordningen. I Sverige köper jag då och då en dagstidning på Pressbyrån och betalar med mitt VISA-kort. Grekland är en kontanttät zon där kvitton förekommer i en del branscher, men inte överallt. Ibland går det att pruta och ibland tycks priserna följa ett rätt obefogat turistindex som är bergfast. I Sverige är de minsta asfalterade vägarna att likna vid grekiska autostrador och trafikvett är något rätt sällsynt. Jag, en rätt försiktig general i trafiken, får hjärtsnörp när en pappa skjutsar sina två barn på en motorcykel. En treåring på tanken och en femåring bakom sig. Det lilla sällskapet har kortbyxor och linnen som enda skydd mot den gropiga asfalten, men låter inte det hindra en fart på uppskattningsvis 70-80 km/h. På Sifnos finns en trevlig hamnstad, Kamares, med ett förtjusande litet promenadstråk, som på ett kick förvandlas till ett inferno av lastbilar och vespor när en färja har lagt till. På landsvägen samsas du med getter, lösdrivande hundar och äldre män som rider runt på sina åsnor.

Det är förstås charmerande på sitt sätt, men det finns ett slags godtycke, som vi svenskar kan uppleva som lite slarvigt. Slappt.

Men ändå. När jag rullar ner mot snabbköpet på den svenska stadens raka gator, bland välfriserade villaträdgårdar och trafikljus, och hittar precis det jag söker på hyllorna så är det ändå något jag saknar. Det är det varma grekiska hjärtat. Expediten som växlar några korta ord, ler mot barnen. Det är ljudet av sången från den lokala restaurangen, sent på småtimmarna. Månen som hänger som en lampa över berget, medan cikadorna spelar i den tunga natten. Det är förstås Yiannis som insisterar på att hämta oss vid färjan 3.35 på natten, men ändå försover sig. Det är det turkosa vattnet och de skuggande pinjeträden och killen i baren som efter två dagar börjar fixa en frappe så fort jag kliver in. Middle sugar? Jag vill dit. Igen.