walkingbass

walkingbass

Vinteridrott 3

Ge mig ett skäl...Posted by Bo Hellgren Jan 09, 2011 00:21:56
Här har Stefan Liv tränat, säger jag till sjuåringen när vi kliver in i Smedjehov för att åka skridskor. Mina fötter måste ha börjat svälla, för skridskorna är trånga och eländiga, och J tittar trött på mig, klar sedan länge med sina mirakelspännen på grillorna, när jag försöker pilla in snörena på rätt ställen och dra åt. Jag har inte åkt skridskor på femton år säger jag, det var innan Jonathan föddes, och hon verkar förstå att det vare ett tag sedan, men kanske inte direkt verkar bry sig ändå. Jag tassar, stapplar ut på isen, håller i sargen och tar några tveksamma skär, medan hon med dödsförakt kastar sig rätt ut på öppet hav. Hockeyfarsor och frisksportande, äppelkindade mammor med hockeyrör och hästsvans tittar på med skepsis.

Efter ett tag tar vi fram klubba och puck, och hennes passningar seglar upp i knähöjd på mig. Jag ställer mig i mål och hon nätar för det mesta. En gång räddar jag med fotknylan, men det gör inte särskilt ont.

Och det är konstigt, jag minns förra gången jag åkte skridskor som om det vore igår. Gustavsberg, Värmdö, 1900-tal, i ett slags mentalt väntrum åker jag skridskor med min äldsta dotter, och mina skridskor är så slöa att jag lyckas övertala en bandyfunktionär att slipa dom för en tjuga.

Och på sjuttiotalet, jag kanske var tolv, tretton år, åkte vi skridskor några förtrollade, kalla och snöfria vintrar på spegelblank is på Attarpsdammen. Vi spelade hockey, och matcherna var ju hopplösa, eftersom pucken inte lät sig fångas av några sarger. Jag kommer ihåg känslan, när våra svaga anklar vek sig i de tunna skinnskridskorna och hur vi gnetade på i oändligt långa matcher, men hur spelet ändå fångade oss. Så mycket att vi använde hockeyklubborna för att spela landhockey med, med blanknötta tennisbollar, långt in på våren.

När vi börjar närma oss blodsockertorsk, ja, i Smedjehov, föreslår jag att vi kör tio korta varv, runt halva planen innan vi rullar hem. Vi sicksackar mellan koner och väjer för tonåringar som skjuter slagskott mot sargen.

I bilen vänder jag mig om för att säga att hon var strålande. Hon sover.