walkingbass

walkingbass

Mick Karn

MusikPosted by Bo Hellgren Jan 19, 2011 22:19:21
Som min kollega B har uppmärksammat så har en av de mer säregna basisterna, Mick Karn, gått ur tiden. Under några månader på åttiotalet spelade jag LP:n Tin Drum frekvent. Japan lyckades skapa ett i grunden akustiskt sound, med pukor och basen som bärande delar, som lät spännande i kombination med åttiotalets rätt stumma syntljud. I mina medelåldriga öron är fortfarande basgången i Visions of China en av nittonhundratalets finaste baslinjer. Det bandlösa svävandet som skapar det asiatiska brittpopsoundet med små åthävor och hamnar i en mix som kommenterar sången på ett lite buttert sätt låter fortfarande sofistikerat. I Sons of Pioneers på samma skiva ringer flageoletterna som österländska klockor, men tilltalet känns mer daterat här. Cantonese Boy borde vara en av Japans funkigare låtar, med ett distinkt, men ändå melodiskt spel från Karns sida. Det är ett brittiskt bygge av ett österländskt tempel. Och i ett hörn står David Sylvain med sitt europeiska svårmod och sin kvävda längtan.