walkingbass

walkingbass

Gipslunga

Ge mig ett skäl...Posted by Bo Hellgren Mar 21, 2011 22:11:44
Kollegan B beklagade sig härom veckan över sin handbromsaxel. Jag hade varit tacksam för en sådan lindrig blessyr. Själv tillbringar jag min knappa lediga tid i ett hem i total upplösning, renoveringskaos. När snickaren P hade satt upp den sista gipsplattan var hela ovanvåningen täckt av ett gipsdamm som börjat krypa mot trappan för att invadera resten av huset. Med beslutsamhet tar jag mig an uppdraget att sanera byggzonen med vår knallgröna dammsugare (nej, inte en sån man äter) och hinner dammsuga två kvadratmeter innan åbäket går över på rött och börjar låta som om slutet är nära. Efter en omfattande undersökning visar det sig att det är två filter som är igensatta av det puderliknande dammet. Jag byter filtren, men jag gör uppenbarligen något fundamentalt fel som vid omstarten visar sig genom att jag snart befinner mig mitt i ett moln av vitt stoff som motsvarar gipsåtgången på ortopeden i en halvstor stad en halvhalkig dag i februari, och jag hostar, spottar och fräser som en ilsken katt för att kunna andas i ett tillstånd av ren panik.

Senare vid kvällsfikat, fortfarande i chock, uttrycker jag oro inför den prognos jag sannolikt har. Läget är kristallklart: gipset har letat sig ner i lungorna och kommer att börja stelna vilken minut som helst. Jag kommer vakna mitt i natten av en knakande, krackelerande känsla som signalerar det ofrånkomliga slutet. Mina barn lyssnar, men jag får intrycket av att de inte kunde bry sig mindre.