walkingbass

walkingbass

Monday, bloody monday

Ge mig ett skäl...Posted by Bo Hellgren Apr 18, 2011 22:23:43
En dag jag borde ha stannat kvar i sängen. Det börjar rätt trivsamt med en frukost medan resten av familjen ligger och snusar. Det är så stilla att jag inte ens vågar använda brödrosten. Inte anade jag att hela min tillvaro skulle urarta på en sekund. Ett par timmar senare, jag skall av en renoveringsrelaterad anledning mäta höjden på ett av våra köksskåp och öppnar därför sagda skåp. Pajformar, uppläggningsfat, och vad du vill i glas och stengods ramlar, regnar över mig, jag lyckas fånga det mesta men känner direkt att något är fel. Jag sätter mig ner och tittar på min högra fot och ser ett jack som ser motbjudande ut. Det gör inte ont, men ser obehagligt ut, det är som ett tvärsnitt av hudlagren. Ett jack på sex, sju centimeter och lite blod som sipprar ut, försiktigt.

Min fru, den tålmodiga, änglalika ringer distriktsläkarmottagningen och en stund senare förvånar jag mig själv med att uthärda smärtan av bedövningssprutorna kring såret, märkligt med tanke på att min smärttröskel normalt är lägre än hos en italiensk fotbollsspelare. Jag hör också hur jag beskriver min skada som ett litet jack för läkaren. När hon ser snittet säger hon att det där inte vad hon kallar för ett litet jack. Jag har alltså på mindre än en halvtimme uthärdat smärta och i litotetiska ordalag beskrivit mitt tillstånd för den medicinska expertisen. Jag tror att jag håller på att bli vuxen. En halvtimme senare, nysydd och omplåstrad linkar jag in i bilen. Barnen har haft den utsökta vänligheten att spara den blodiga glasskärvan i en plastburk. Nu hoppas jag på en vecka med maximal sjukdomsvinst.