walkingbass

walkingbass

Asplund meets Bernstein och Jönköpings Sinfonietta

MusikPosted by Bo Hellgren May 10, 2012 00:14:55
Jag sjunker ner mitt i salongen jämte två klassiska kulturbärare, damer nära åttiorycket, som direkt kommunicerar, och vi småsnackar några minuter om hur fint Spira är och hur bra platser vi har. De verkar inte märka att jag är helt genomblöt efter en promenad på fem minuter i ett kallt, elakt regn. Men jag torkar och tinar sakta i sällskap med Peter Asplund och hans kvartett. Ja, tillsammans med Jönköpings Sinfonietta som gnistrar och glimmar den här kvällen, och också levererar ett tätt sound och den frasering som krävs för att undvika den musikaliska katakres som lurar runt hörnet i den här typen av möten.

Asplund leder oss med säker hand genom kvällen, med korta anekdoter och referenser till filmer och musikaler som får damerna jämte mig att fnissa på det där belåtna sättet. Och framför allt, hans trumpetspel bär genom orkesterklanger och komp med en stor ton och ett tonspråk som är traditionellt utan att därför blicka tillbaka. Det klingar tjugohundratal om Mats Hållings arrangemang och Asplunds solospel har en slags svärta som känns äkta.

Andra set inleds med en magisk duett av Jacob Karlzon, piano och Asplund på flygelhorn. I ett flimrande ögonblick skapar Karlzon pianomagi i Neverland som möjligen störs av att mina granndamer småpratar och att en av dem utbrister "Usch, vad han spelar illa på pianot" innan hon också verkar förtrollas av de flyktigt försvinnande klangerna.

Det är live. Det är jazz.