walkingbass

walkingbass

Peter LeMarc, Svag doft av skymning

MusikPosted by Bo Hellgren Nov 12, 2012 22:13:44
Att lyssna på Peter Lemarc är inte bara att promenera längs sentimentets allé, det är också att kliva in i en värld där det episka blandas med poppoetiska bilder som rör sig inåt och sjunker in, långsamt. Jag har alltid beundrat Lemarc för den där förmågan att maximera det textliga uttrycket i låtformatets gränser utan att det blir (för) överlastat. Det finns ett textflöde som är svårt att värja sig mot, men det finns också textrader som i den genomrimmade formen balanserar på gränsen till det möjliga, som i Gråta som en karl:

Du är ett skadeskjutet djur
men alla säger du haft tur
du undrar bara hur

Det är nästan itrriterande i sin påflugenhet och nakenhet, presenterat på rim. Det är förstås fånigt, men jag tror att jag har lyssnat femtio gånger på de där raderna, och jag kapitulerar motvilligt varje gång. Alla textpolissirener ringer, men det är som att jag ändå inte kan värja mig. Och kanske säger det något om Lemarcs låtsnickrande i allmänhet, att han har den sällsamma gåvan att kunna blanda det copywritereffektiva med svärta, rytm, och ett bildspråk som innehåller det där såriga tilltalet. Det är något helt eget.

Det här är i mina öron en gedigen produktion, en lågmäld färd i en ganska brokig samling låtar. Det är en skiva som rör sig i ett svenskamerikanskt territorium, där svensk musikadel faktiskt ges utrymme att musicera och det känns som en produktion där det genomarrangerade i några låtar får stå tillbaka för musikalisk energi. Det är inte minst fullständigt charmerande att höra Stephan Forkelids pianospel samsas med David Nyströms hammondlir och Ola Gustafssons gitarrer.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.