walkingbass

walkingbass

Bobby Womack på nytt

MusikPosted by Bo Hellgren Mar 24, 2013 11:59:46
I fredagens Svenska Dagbladet bubblar Andres Lokko över av fascination över hur mycket som händer i kulturens värld. Ja, hur mycket intryck det finns att absorberas av just nu. Och jag blir alltid lika avundsjuk på de som har förmågan att leva mitt i flödet av det nya, och som dessutom på ett vaket sätt kan sortera ut vad som är värt att ta del av. Med mig är det precis tvärtom. Jag är månader, år, ibland decennier efter min samtid. Inte på ett klädsamt retrosätt, utan på ett hopplöst-efter-sätt. Jag kan sura i flera månader över att högt ställda förväntningar inte infrias och jag kan stå och stirra in i skivhyllan utan att hitta ett spår att tråna efter. Så när Lokko snyggt droppar Damon Albarns fyrtiofemårsdag i sin krönika, inser jag att att jag fortfarande håller honom skyldig för förra årets största besvikelse: Bobby Womacks återkomst The bravest man in the universe. Jag tror inte jag har blivit så besviken över en skivproduktion sedan Leonard Cohens I'm your man från 1988.

Bobby Womack, en av de verkliga souleleganterna,med en röst som uppenbarligen håller fint fortfarande, och som andas, väser och vibrerar root och soul paras ihop med de mest infantila arrangemang som går att tänka sig. Det är pianoackord i grundlägen som flyttas runt i ett slags dödmanshandvoicing och stiffa brittiska trummaskinskomp som väl är avsedda att kontrastera Womacks blod- och rökfyllda röst. Men det är en omöjlig kombination. Womacks bluesiga fraser får inte fäste någonstans, utan tvingas leva sitt eget liv i ett musikaliskt vakuum. Han blöder, svettas och fryser men får några utspridda ettor och nollor att stödja sig mot. Och det är förstås ett monumentalt tankefel. I sanningens namn går titelspåret att fördra, men när trumspåret exponeras i Please forgive my heart så rodnar jag. En musikalisk fattigdom som försöker skylas i modernitet.

Jag roar mig med att läsa recensionerna på kritiker.se och förstår att den svenska musikjournalistkåren uppenbarligen har drabbats av den kollektiva kollaps som jag bara trodde gick att uppleva som i idrottsliga sammanhang. Förklara för mig.


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.