walkingbass

walkingbass

En lucka i tillvaron

Ge mig ett skäl...Posted by Bo Hellgren Sep 12, 2013 22:56:12
Jag är på Stadsparksvallen för att se Jönköpings Södra ta sig an Ljungskile. En övermäktig uppgift visar det sig, men det är inte om det den här texten handlar.

Jag tränger mig upp på läktaren tio minuter före avspark. I mitt lilla hörn, högst upp på ståplats, ganska nära klacken, är jag idag omgiven av dålig andedräkt och armsvett och jag är trängd upp mot planket av en trio gubbar som nog tycker att jag är inne i deras zon utan tillåtelse. I pausen sätter sig hela gubbgänget ner så att jag har tre kvadratdecimeter att röra mig på. En av gentlemännen placerar sin överdimensionerade ända på min fot, och det är först när jag börjar vicka på tårna som han hasar ner ett trappsteg. För en person som är rädd för kroppskontakt är det ganska långa sekunder av ofrivillig närhet.

En av farbröderna har ett horn i sidan till Thelin, vänsterytter, och ägnar hela första halvlek åt att tala om för Thelin att han måste vara längre ut på kanten. Ut på kanten, Tommy, upprepar han, med en envishet som är beundransvärd, och ganska enerverande. Jag hinner tänka, vilket inte är så konstigt med tanke på den händelsefattiga matchen, att jag nog hade blivit rätt irriterad om någon hade skrikit så åt mig i fyrtiofem minuter. Om sanningen skall fram så hade jag lackat ur, och skrikit något otrevligt tillbaka. Kanske svordomar. Men det här är fotboll och i den här luckan i tillvaron går det fint att bete sig som man tycker att det passar. Domaren som heter Jim och är från Motala kallas för Djungel-Jim av min omgivning, eftersom Motala av den belevade publiken uppfattas som en rest av ett agrikulturellt samhälle, en analys som tillika leder till tillropet "jävla Motalabonde".

Det här är är ju inte en publikgrupp som direkt dryper av adrenalin, vilket gör språkbruket och uppförandet förbryllande. Det är som att just den här situationen automatiskt ger alla en rätt att skrika ut vilka utsagor som helst.

Det är just inte de stora tankarnas afton, vare sig på planen eller på läktaren. Jag tappar fokus en gnutta, men när Smylie gör en fullständigt perfekt avvägd brytning, som tar med boll och motspelare ut över sidlinjen så skriker jag till och knyter näven i ren hänförelse. Yes. Där satt den, tänker jag, och sneglar oroligt mot matchuret.





Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.