walkingbass

walkingbass

Jönköpingsmuschen

Ge mig ett skäl...Posted by Bo Hellgren Aug 28, 2016 22:29:03

Det är en söndag där jag är på ett halvbluesigt humör, framförallt på grund av en tinnitus som är straffet för en bröllopsspelning föregående kväll med många blåsare, stark medhörning och en i viss mån åldersbetingad ovana vid starka ljud. När jag åker hem i natten går bilen tystare än någonsin och när jag slår av motorn hör jag hur mina öron är fulla av ett intensivt tvåstämmigt tjutande. Man kan bli rädd för mindre, men turligt nog klingar det sakta av till en tyst paussignal som bara hörs när det är tyst. Som nu.

På kvällen bestämmer jag mig för att trotsa regnet och slå några golfslag och man kan ju tänka att ingen annan har kommit på den idén, men vi är en handfull medelåldringar som skyfflar iväg knallgula bollar på rangen och jag hittar snart slagen och fylls av den där tillfredsställelsen som bara en ren bollträff kan ge. Jag gräver fram en ny pollett och lyckas fortfarande hyggligt när en man letar sig ner från de övre golfmattorna och säger med den djupaste jönköpingsdialekt jag hört på länge, att nu är det inte mycket kvar av dagsljuset precis, och vi växlar några ord om väder och vind innan han frågar om jag trivs bra häruppe på golfklubben. Jag stannar till och blir helt avväpnad, för det råder ingen tvekan om att han verkligen är intresserad av att veta om jag verkligen trivs på sagda golfklubb. Vi enas efter en kort diskussion om att det är finfint men att allt ändå har sina sidor. Efter ytterligare diskussioner om regnställ, den svunna sommaren och det annalkande mörkret säger han plötsligt att ja, du får ha det så bra, innan han går vidare mot bilen. När han säger bra, säger han snarare ”braå” med en vokalbildning som sitter långt ner i halsen. Du som har någon relation till Jönköping kan säkert föreställa dig.

I regngloppet märker jag att jag ler när jag plockar upp nästa boll och jag inser snart att jag har mött urtypen för jönköpingsmuschen. Den eftertänksamme pragmatiske, helt choosefrie mannen som inte imponeras av något bortom länsgränsen men som har ett uppriktigt och nyfiket intresse för alla kontaktytor i sin egen omvärld. På väg ner till bilen kommer jag att tänka på Edde, som lämnade oss alltför tidigt, med alla sina skrönor och historier som alltid bubblade upp ur honom, men som heller aldrig stod i vägen för hans intresse för hur andra har det.

Imorgon kommer jag att plocka fram mina tjockaste vokaler och fråga hur någon mår.








Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.